Svante Axelsson: Trump är trots allt bara ett farthinder – främst för USA


Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige | 24 November, 2016

Två stora händelser har påverkat mig de senaste veckorna. Trump är vald till USA: president och FN.s klimatmöte i Marrakesh är avslutat.

Trump kan få stor betydelse för hur världen utvecklas i det stora hela men ur klimatsynpunkt betyder sannolikt varken Trump eller klimatmötet mindre än vi tror.

Klimatmötet präglades av en ganska avmätt stämning likt en efterfest efter ett lyckat party. Många länder var nöjda över vad man presterat i Paris och det fanns inte mycket kraft till nya initiativ.

Att Trump blev vald till USA president sände förstås en chockvåg genom församlingen men fick snarare en sammanhållande kraft än tvärtom. Kina visade ledarskap och inget land tycktes darra på manschetten även om Trump har sagt sig vilja hoppa av Parisavtalet.

Det komiska är att han inte hinner verkställa det beslutet innan någon annans presidentkandidat är på väg in i Vita huset. Ett snabbare och allvarligare spår skulle vara om USA hoppar av hela klimatkonventionen – men frågan är om inte det trots allt innebär en för stor politisk kostnad.

En positiv nyhet från Marrakesh var att Sverige med flera satsade nya pengar i anpassningsfonden och att det bildades en ny konstellation av 45 länder som lovade att ha hundra procent förnybar energi 2050. Men förhandlingen missade det viktigaste – att få till en utvärdering av ländernas klimatlöfte till 2018 så det tydligt framgår hur stort glappet är mellan vad som görs och vad som faktiskt bör göras för att begränsa temperaturökning till maximalt 1.5 grader. Drömmen är att öppna ett ”fönster” redan 2018 så att länderna kan skärpa sina åtagaden. För det är den stora paradoxen i klimatfrågan – att det går bättre än vad de flesta politiker vågat tro. Det gäller tidigare klimatbeslut i FN, EU och Sverige. Målen har övertrumfats med råge. Därför är det viktigt att länderna träffas ofta så de kan skärpa målen i takt med att de inser hur lätt det går. Utmaningen är gigantisk men inte omöjlig.

Speciellt inte efter framgången i Paris. Förr talade man om bördefördelning och nu inser fler och fler länder, i likhet med Hagainitiativet, att det är mer lönsamt att bli fossilfria. ”Förnybarhetsbollen” är satt i rullning så inte ens Trump kan stoppa den. Möjligtvis kan han bli ett farthinder på vägen i det amerikanska klimatarbetet. Vilket sannolikt leder till ökade energipriser, sämre luftkvalitet och sämre konkurrenskraft i USA.

Om Trump stoppar ”Clean Power Plan” så avvecklas kolkraften långsammare än idag men att öka produktionen av kolkrafts-el när vindkraften är 20 procent billigare är så kontraproduktivt att energibolagen inte kommer att leva upp till Trump’s vallöfte. Även skiffergasen är billigare än kol vilket i och för sig är en klen tröst då denna produktion orsakar enorma skador utöver klimatet.

Däremot blir solelen billigare för varje dag. Priset har minskat med 80 procent de senaste fem åren och förväntas bli ytterligare bli 60 procent billigare till 2040. I Indien och Sydafrika är solel redan billigare än både ny kärnkraft och kolkraft. I den mening är matchen över.

Liknande teknikskiften sker på bilsidan. Elbilen kommer med full kraft. Det intressanta är att det främst inte är klimatfrågan som drivit förändringen utan jakten på ren luft. I de större städerna i Kina och Indien är läget akut och utsläppen av växthusgaser är en bonuseffekt av luftvårdspolitiken. Och i  kölvattnet av ”Wolkswagengate” har än flera bilproducenter ökat satsningen på elbilar. Nya batterifabriker startar och nu sjunker batteripriserna snabbare än solcellerna. Det kan Trump inte ändra på!

Så trots turbulensen den senaste tiden har jag inte tappat hoppet när det gäller klimatarbetet. Därför var det extra skönt när jag mitt i all turbulens hörde nyheten om att världens utsläpp av koldioxid tycks ha planat ut. Det är för tidigt att ”ropa hej” men de senaste tre åren har de globala utsläppen inte ökat trots ökad tillväxt. Detta kan vara ett trendbrott och det beror främst av en lägre tillväxt i Kina och en snabbare omställning till förnybar energi.

Så kanske är det som OPEC:s tidigare generalsekreterare sheik Yamani sa – Stenåldern försvann inte för att stenen tog slut! Utan för att ny teknik var billigare och bättre.

Hoppet lever!

Svante Axelsson: Trump är trots allt bara ett farthinder – främst för USA

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

“Att Trump blev vald till USA president sände förstås en chockvåg genom församlingen men fick snarare en sammanhållande kraft än tvärtom. Kina visade ledarskap och inget land tycktes darra på manschetten även om Trump har sagt sig vilja hoppa av Parisavtalet.”

Prenumerera på vårt Nyhetsbrev